kallepatte

Idag har det varit en sån där väldigt vanlig dag. Borsätt från allt de som inte va så vanligt. Tillexempel så började dagen väldigt bra, inte för att jag fick skippa mentorstiden som man kanske skulle kunna tro. Nej, det var nämligen så att just idag var det dags för Ida, Karl och Brodd att gå och informera 6:orna. Det blev ett otoligt äventyr eftersom varken Ida eller Brodd dök upp på samlingen i ljushallen. Jag orolig och tänkte: Tänk om det har hänt den stackars lilla tösen något! Sedan sprang jag panikslaget upp till den tredje vårningen. Jag virrade där omkring i cirka 20 sekunder innan jag såg han, Andreas pär? Sköld.Jag vrålade otroligt högt och tonsäkert: 
-vart är Ida någonstans?
-Hon gick precis ner till eran vårning, svarade Andreas med en grymtning:
Jag blev lugn för en sekund av Andreas ljuva stämma, men det fans ingen tid att förlora så kampen fortsatte mot klockan som nu hade hunnit blivit så mycket som fem minuter över åtta!! Vi hade avtalat tid med 6:ornas lärare klockan 8:10 så nu var det värkligen brottom!
     Ida stod nere på vårning två och var mitt uppe i ett ingående samtal med två andra BIG-kompisar. Jag såg henne i sista sekunden, innan det fasansfulla precis skulle till att inträffa. Hon ropade på mig när jag kom och spang i kankse 4-5 kilometer i timmen.
-Där är han juuuuuue!
Jag som bara kunnde tänka på en ska i taget, (alltså på de väntade 6:orna, som egentligen inte väntade eftersom klockan bara hade hunnit blivit 8:06)slet med mig Ida. Vi hann precis i tid till 6:ornas klassrum. Vidare så måste det tilläggas att utan mej så hade det förmodligen alldrig blivit någon information för de stackars små 6:orna. Ida hade nämligen glömt bort helt att det var just idag vi skulle gå med ett viktigt sendebud om att det var ett stort Disco på soffan, för alla blivande 7:or. By the way så är det också vi i BIG som fixar Discot. Aprpå detta så blev det inget BIG-möte idag, ursäktar för detta. Det var avslutningsträning som kallade. Tigtboys ska nämligen eventuellt göra ett historiskt andra framträdande då. För att bli lite seriös så satt Patrik och jag och körde duett i ljusahllen och spelade asa vackert. Vi spelade nya låten som kansk komma att heta: Sosiety of hope för alla fans där ute;).

Jag måste också berätta om dagens Spanska lektion! Vi lärde oss nästan ingen spanska eftersom PG fastnade på ett helt annat område, nämligen svenska. Vi berättde om våran svenska undervisning för PGsom höll på att tappa öronen såg det ut som, hon brinner värkligen för svenska den unge damen, hon är för övrigt också den bästa läraren någonsin, vi borde ha i alla ämnen om jag och patrik skulle få bestämma. I alla fall så fastnade vi i svenska tresket, eller vi diskuterade den svenskan som vi inte hade, tydligen.
     Men till någonting mycket roligare, förhoppningsvis! Det hännde också på spanskan. PG berättade att jag skulle stanna kvar två minuter efter lektionen. Jag tänkte först  att nu jäklar blir det betygsvarning eller något liknande. Men hon la sedan snabbt till att det bara var roligheter. Ungefär i mitten av lektionen, innan svenska diskutionen, kunnde inte PG hålla sig längre, vi gick ut hon och jag ut klassrummet. Sedan är resten av samtalet utanför klassrummet hemlighetsstämmplat.

Om man så här slutligen ska vara lite seriös så är Madde fortfarande i Cypern och det suger! Fast det är ju grymt härligt att man saknar någon så mycket efter att man varit tillsammans i snart 14 månader! Betyder att man fortfarnade älskar varandra!<3

JAG ÄLSKAR MADLEINE NILSSON!<3<3

ps. om du har kommit så här långt så skriv gärna en komentar! ;D;D;D<3<3<3<3
// KARL